Solgläntans kropp & själ

Vad gör rädslor med oss?

Idag hade jag tänkt beröra ett högaktuellt ämne: RÄDSLA. Rädsla är något vi alla har känt någon gång.

För min egen del har jag genom att vilja förstå varför att livet fylls av motgångar ibland och allt känns trögt när jag egentligen, om man tittar utifrån, har allt man kan önska sig.

Det jag har kommit fram till är en gemensam nämnare:Rädsla. Rädsla kan ha så många orsaker: Att inte räcka till, att inte duga som man är, att inte bli älskad, att det ska hända dom man älskar något, att inte pengarna ska räcka, att synas, att göra fel, att bli lämnad. Listan kan göras hur lång som helst eftersom rädslan kan vara väldigt individuell.

Jag startade min blogg för att många tyckte att jag hade en hel del klokt att komma med när det gällde mina analyser och insikter när det gäller mina kunder och vänners mående. En del har velat att jag skulle starta upp kursverksamhet och dela med mig av de kunskaper jag har. Men här har den lilla rädslan triggat in…… Bloggen har fått lite visdomsord som lätt går att kopiera, jag älskar visdomsorden men dom kommer inte från mig, alltså kom jag ifrån att synas med mina egna ord. Rädslan för att synas har nog varit mitt största problem just nu.

Snacka om att enrgin har gått trögt. Massor av ursäkter för att inte ha tid att skriva och skriva är något jag älskat sedan jag var liten. Men en händelse när jag gick i 3:e klass har gjort att jag inte har vågat skriva offentligt sedan dess.

Det som hände var att vi skulle skriva en uppsatts i 3:an och jag som brukade skriva den ena sagan efter den andra kastade mig över uppgiften med glädje. Det jag inte hade märkt var att min fröken hade ställt sig bakom mig och läste när jag skrev. Helt plötsligt rycktes min skrivbok bort från mig och jag hörde min fröken högt deklarera inför hela klassen att det var för sorgligt att när man gick i 3:e klass inte ens kunde stava rätt. Tyvärr blev detta en av ”sanningar” om vem jag var.

Det blev en av mina RÄDSLOR som förföljt mig i hela mitt vuxna liv. Att inte kunna stava rätt när man är mamma och egen företagare. Det ironiska är att jag mycket sällan stavar fel utan det blir oftast fel när min osäkerhet tickar in.

Så nu har jag bestämt mig för att plocka bort ännu en ”sanning” om vem jag är. Detta känns verkligen befriande.

Mitt råd till er som läser min blogg: försök att känna efter vad som stjäl er energi och gör tvärtom vad ni brukar göra. Livet ska vara rolikt och vackert att leva och inte fyllt med en massa intyckta ”sanningar” som gör livet tugnt att leva.

Kram på er alla läsare önskar bloggskrivaren Jeanette hjarta

#1 - Pernilla

Du skriver jättefint kära Jeanette! Visst e det som du så klokt skriver, att våra rädlsor ligger gömda i vårt inre dunkel tills vi vågar se dem för vad de är.. "pappersmonster" som i dag är helt ofarliga och betydelselösa men som ändå fått stort inflytande över våra liv och drömmar. Du har rätt, det är dax att vara lite modiga och utmana våra rädlsor. Kram

#2 - Marita

Hej Hjärtat. Du har rätt med rädslor som bor inom oss. De är mina, bara mina. De ser sitt ljus av andras kommentare men det är inte de andra som bär skulden till mina rädslor. De är mina o de får näring genom mig. En gång i tiden fick jag dem till mig genom andra, men nu är det bara jag som gödslar dem

Tack o bamsekram Marita