Solgläntans kropp & själ

Maskroshav ♥
 
 
 
Detta är min fina dotter Nathalie 27 år gammal ♥ Jag blev så berörd av hennes vackra text som hon lagt ut på sin blogg och frågade om jag kunde få lägga ut den. Som ni förstår var det ok.
Texten handlar om hennes bearbetning av när hennes största kärlek och dess förhållande tog slut efter 7,5 år. Nathalis ord har alltid berört och när hon var liten var hennes högsta önskan att få bli författare. Jag har sparat texter hon skrivit när hon var yngre och tänkt lägga upp dem här. Visst skriver hon vackert och berörande 
 
 

För en stund så flöt jag omkring genom livet i en bubbla där allt vad ögonen kunde se genom den transparenta ytan var en rosaskimrande värld där livet tog sig fram på gångbanan bredvid den högtrafikerade motorvägen. Jag kastades in på vägar jag aldrig letat efter på kartan och ju mer fokus landade på att försöka hitta rätt och försöka hinna med så missade jag allt ogräs som passerade längst varje vägkant. Varje maskros spred sina frön tätt och brett och nu när allt plötsligt stannat upp och bubblan jag färdats i under så lång tid inte längre fångas upp av vinden utan spruckit och låtit mig landa på asfalten så ser jag för första gången havet av vad som tidigare varit gula, fluffiga blommor och som nu är nakna gröna blad med bortblåsta frön. Mina ögon ser mer klart än någonsin förut och jag sitter där på den mjuka bädden i allt det gröna och vet inte vart min väg i livet leder längre. När inga fordon längre färdas på motorvägen blåser en lätt sommarbris genom mitt hår och genom trädens kronor. I vinden hör jag Nat King Cole sjunga Smile though your heart is aching och längst mina kinder faller en tår sakta ner..

Av Nathalie Isaksson 20160512

 
 
 

På den mjuka bädden av vad som tidigare varit ett maskroshav dit den lätta sommarbrisen sjöng mig till fallande tårar har jag spenderat nattens långa timmar och när solen sakta steg bakom de omgivande höga träden kastade hon sina strålar mot mina kinder i ett lekfullt försök att nå ögonlocken för att öppna mina fönster för själen till allt vackert runtomkring. Mitt hjärta är trasigt och mitt sinne är svartmålat som om själen satt instängd i det mörkaste rummet i mitt djupaste inre. Jag reste mig, öppnade mina ögon och såg världen le, blommor blomma och fåglar flyga ovanför mitt huvud. Plötsligt inser jag att ett maskroshav inte finns vid vägkanten för alltid, energin och kraften till att rensa upp och låta sommarblommorna ta plats börjar fylla mig med ett ljus som kastar skuggor i mitt svartmålade rum. Ljuset börjar leta sig in till mitt inre. Det tar tid att fylla ett mörker med ljus men målet är att nå dit, målet är att måla mina väggar i den ljusaste vita färg. 

Av Nathalie Isaksson 20160513

 

 

 

Jag går mitt i ett blommande maskroshav med solen i ryggen och vinden i mitt hår. Mina ögon blå ser klart och bort mot horisonten finns lyckan som jag så länge sökt. En stig bildas under mina bara fötter, en stig av grönskande nyklippt gräs. Det rogivande lugnet fyller hela mig, även när jag ser den utblommade, mjuka, ludna maskrosen mitt bland allt det gula framför mig. Den fröfyllda bollen är du, utblommad, färdig med detta livet, redo att spridas för vinden mot nya tider, redo att släppa taget men rädd att ta steget. Jag vill lägga dig i min hand, känna på din mjuka omkrets, ta dig till mina läppar, viska hur mycket du betyder och att du för alltid har en plats i mitt hjärta... att jag, som alltid under vår tid tillsammans, förstår... Jag förstår trots att varje gång jag viker mig får mitt hjärta rispat av dina ord. Trots att du lämnade mig är du så mycket mer för mig än vad jag var för dig. Du var mitt allt. Jag vill ta dig till mina läppar, kyssa dig en sista gång sedan fylla mina lungor med luft och blåsa dina frön för vinden. Hjälpa dig ta steget att ta dig dit du tror att du kan nå även om jag, från hela mitt hjärta, inte vill följa med dig på färden. Jag vill för första gången på riktigt att du når din lycka utan mig. Jag vill inte stå vid din sida, jag vill bara blåsa dina frön för vinden och låta dig gå - på riktigt... för alltid... kunna ta farväl av Martha...

Av Nathalie Isaksson 20160623

 

 
 
 
 
 
Söndagsträffar "Vägen till Kraft" ♥ Sista träffen den 19/6 innan sommaruppehållet ♥
 Inställt !!!!! Kör igång igen I augusti / september
Kram Jeanette  ♥